SKULD

I föreställningen SKULD får vi följa HON och HAN och deras olika perspektiv och erfarenheter av hedersrelaterat våld och förtryck med fokus på vardagsheder. Manus är framtaget genom samtal med unga runt om i Sverige som har egna erfarenheter av problematiken, både offer och förövare. 

 

I Sverige lever många unga under hedersrelaterat våld och förtryck. Mörkertalet är stort och samhällsdebatten tenderar att förenkla problematiken och fokusera på det grova våldet.

​

Föreställningen är en del av ett treårigt projekt finansierat av Allmänna arvsfonden under namnet SKULD. Projektet tillhandahåller ett metodmaterial inklusive handledning, med tydligt barn- och ungdomsperspektiv utvecklat av Elektra. Materialet inklusive föreställningen ska kunna användas av skolor, fritidsgårdar och andra relevanta aktörer i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. 

​

Metoden ska underlätta samtal om hedersrelaterat våld och förtryck och bidra till ökad kunskap om våld, relationer och vardagsheder bland unga från 14 års åldern, samtidigt som den ger yrkesverksamma verktyg för att bemöta och stödja utsatta. 

​

HAN: Jag fattar ju hur det låter, nu när jag säger det så fattar jag ju det. Men man vänjer sig. Även vid dom här sakerna vänjer man sig. Sjukt. Men man vill leva, man vill det, till varje pris överleva. Det är väl så det måste vara, att det är en överlevnadsinstinkt. Jag måste se till att den där ilskan, det där våldet, inte riktas mot mig och mina systrar, det är min uppgift. Det blev det.

​

HON: Jag står där och lyssnar ett tag och förstår att det handlar om min klädsel, det jag har på mig. Pappa försöker att säga ifrån, säger att det är ju för fan det här vi har flytt från, det hör jag, men jag hör också att han får mamma emot sig. Att hon ställer sig på min brors sida.  Jag hade ju varit på stranden med mina kompisar varje dag den här veckan. Och då hade jag klätt mig så … badkläder och sarong. Och det har mamma sett. Hon har pussat mig på kinden, skickat med mig matsäck och sagt åt mig att inte simma ut för långt. Inga konstigheter. Men nu … jag vet inte. Nu var det tydligen nya regler.

​

På scen

Hon - Carita Ivanova

Han - Wissam Rateb

​

Produktion

Regi - Rosanne Berjawi

Manus - Ulf Steberg & Emil Rosén Adsten

Ljuddesign - Johan Stohne

​

​

​